orkar inte

människor sårar alltid så fort de kan och det brinner fortfarande i mitt hjärta så fort jag hör ditt namn
mamma har alltid sagt att jag är en kämpe men jag orkar inte mer
kvar här ensam i känslor som ingen annan märker av eller ser
fixerad vid det yttre mer än jag klarar av, försöker att andas men det är för mycket krav
tar mig ut i skogen medan allt går åt fel håll, fortsätter springa så jag har någon sorts kontroll
vänner sviker om man kan kalla de så, trött på den här lilla staden och skiten som alltid kommer men aldrig går

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0