12/11

balans har aldrig ställt upp för mig
trodde jag hade ändrats men jag är ändå samma tjej
en band runt min midja och kropp knyts åt och det sitter alldeles för hårt
tror på en förändring men står helt still, kvar på en plats jag aldrig känt till
försöker förklara vad som pågår men får inte ut ord
känns meningslöst och svagt, ni går mot syd medan jag faller mot nord


//

akta dig för julen för den kommer snart inpå
göm dina tankar och känslor, ingen kommer ändå förstå
glöm bort onda minnen som spökar dig så väl
du har ändå vart så mycket bättre än så som de är

ta skydd mot omvärlden för den ser dig inte som du, ta vara på den du är, här och nu

men akta dig för julen för den kommer snart hit

du vet hur mycket den ställer till med och att den ger så mycket skit

ta inte upp för mycket diskussioner, ta inte upp allt du vill ha sagt, välj dina strider och hoppas på att få sova bättre inatt

men se upp för julen för snart är den här, håll fast vid dig själv och allt som du är


du

du finns i all musik, varje klädesplagg, varje ord och varje skrift
det var ändå aldrig så att du gav mitt hjärta någon form av lift
du var inte min typ av kille eller man, du gillade inte kramas så pass mycket och du höll mig inte alltid i din famn
du sa konstiga saker och påståenden från dag ett
och det kändes inte alltid rätt
frågade mig själv vad gör jag här, du är så mycket äldre och jag borde veta bättre än att att bli kär
men man kan inte styra känslor, det har jag märkt, du har gjort mig så ledsen och det är oftast det jag känt
du sårar mer än du förstår, du tar mig för given och du kommer inte lika ofta som du går
du lämnar alltid så många öppna sår
jag skulle ändå ta tillbaks dig på sekunden om du visade dig här nu men jag inser sakta sanningen och att det bara inte var min tur
jag borde veta bättre än att kännna så här, men det är inte lätt att falla samtidigt som man blir kär


1/11

känner mig ovälkommen på platser som borde ha öppen dörr, borde ha ett rum för mig där som jag hade förr
nya familjer kommer och tar plats, ersätts av av någon annan som uppenbarligen håller sig fast
försöker synas bland ansikten som betyder mer, varför försöka när det ändå är ingen som reagerar eller ser
ett ämne man aldrig pratar eller skriver om, lägger sig inte i andras problem eller familjens gång
varför gillar de inte mig eller varför vill de inte ha mig där
varför blir jag bortvald framför några andra personer som inte är vad jag är
varför ljuger de och säger att jag är värdefull när de ändå inte gör något åt saken och bara river mitt liv omkull


25/9


Vill känna något mer än press och besvär, känner ångest inför varje morgondag och att bara vara den jag är
Saknar ett syfte att stå med båda fötterna ner, skriver av mig när ingen ser, vill inte mer
Har ont i kroppen, saker har redan slutat slå, för i mina tankar är jag någon annanstans där jag klarar av att stå


orkar inte

människor sårar alltid så fort de kan och det brinner fortfarande i mitt hjärta så fort jag hör ditt namn
mamma har alltid sagt att jag är en kämpe men jag orkar inte mer
kvar här ensam i känslor som ingen annan märker av eller ser
fixerad vid det yttre mer än jag klarar av, försöker att andas men det är för mycket krav
tar mig ut i skogen medan allt går åt fel håll, fortsätter springa så jag har någon sorts kontroll
vänner sviker om man kan kalla de så, trött på den här lilla staden och skiten som alltid kommer men aldrig går

18/9

med gårdagens smink och oborstat hår, mascara längst kinden och iskalla tår
vrider runt kroppen på lakan, kan aldrig ligga still, finner ingen ro och vet knappt vad jag tänker eller vill
kvar i sängen med täcket hårt mot kroppen, borde ha somnat för länge sen för att vakna upp på rutin igen

RSS 2.0