du

du finns i all musik, varje klädesplagg, varje ord och varje skrift
det var ändå aldrig så att du gav mitt hjärta någon form av lift
du var inte min typ av kille eller man, du gillade inte kramas så pass mycket och du höll mig inte alltid i din famn
du sa konstiga saker och påståenden från dag ett
och det kändes inte alltid rätt
frågade mig själv vad gör jag här, du är så mycket äldre och jag borde veta bättre än att att bli kär
men man kan inte styra känslor, det har jag märkt, du har gjort mig så ledsen och det är oftast det jag känt
du sårar mer än du förstår, du tar mig för given och du kommer inte lika ofta som du går
du lämnar alltid så många öppna sår
jag skulle ändå ta tillbaks dig på sekunden om du visade dig här nu men jag inser sakta sanningen och att det bara inte var min tur
jag borde veta bättre än att kännna så här, men det är inte lätt att falla samtidigt som man blir kär


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0